Leon Brittan
Leon Brittan | |
Leon Brittan, 1996. | |
Född | 25 september 1939[1][2][3] London, Storbritannien |
---|---|
Död | 21 januari 2015[4][1][2] (75 år) London, Storbritannien |
Medborgare i | Storbritannien |
Utbildad vid | Trinity College, Cambridge[5] Yale University[6] Haberdashers' Aske's Boys' School |
Sysselsättning | Politiker[7], affärsman[5], barrister[5], investmentbankman[8][9] |
Befattning | |
Ledamot av Förenade kungarikets 46:e parlament Storbritanniens 46:e parlament, Cleveland and Whitby (1974–1974)[10] Ledamot av Förenade kungarikets 47:e parlament Storbritanniens 47:e parlament, Cleveland and Whitby (1974–1979)[10] King's Counsel (1978–2015)[11] Ledamot av Storbritanniens 48:e parlament Storbritanniens 48:e parlament, Cleveland and Whitby (1979–1983)[10] Ledamot av Kronrådet (1981–2015) Chief Secretary to the Treasury (1981–1983)[12] Ledamot av Storbritanniens 49:e parlament Storbritanniens 49:e parlament, Richmond (Yorks) (1983–1987)[10] Storbritanniens inrikesminister (1983–1985)[12] Förenade kungarikets näringsminister (1985–1986)[12] Ledamot av Storbritanniens 50:e parlament Storbritanniens 50:e parlament, Richmond (Yorks) (1987–1988)[10] Europeisk kommissionär för konkurrens (1989–1993)[13] Europeisk kommissionär för handel (1993–1999)[13] Europeisk kommissionär för yttre förbindelser (1995–1999)[13] Europeiska kommissionens vice ordförande (1999–1999)[5] Ledamot av Brittiska överhuset (2000–2015) | |
Politiskt parti | |
Konservativa partiet[5] | |
Maka | Diana Clemetson (g. 1980–)[14] |
Föräldrar | Joseph Brittan[1] Rebecca Lipetz[1] |
Släktingar | Samuel Brittan (syskon)[1] |
Utmärkelser | |
Knight Bachelor (1989)[15][16] | |
Redigera Wikidata |
Sir Leon Brittan, baron av Spennithorne, född 25 september 1939 i London, död 21 januari 2015 i London,[17] var en brittisk politiker.
Brittan var ledamot av underhuset för det konservativa partiet 1974–1988. Han var statssekreterare (minister of state) på inrikesdepartementet (Home Office) 1979–1981 och ingick därefter i regeringen (kabinettet) 1981–1986, till en början som biträdande finansminister (Chief Secretary to the Treasury), 1983–1985 som inrikesminister (Home Secretary) och därefter som handelsminister 1985–1986. Han avgick från regeringen efter den så kallade Westlandaffären som handlade om försäljningen av helikoptertillverkaren Westland Helicopters.
Brittan var därefter EU-kommissionär och vice ordförande i Europeiska kommissionen 1989–1999. I den andra Delors-kommissionen (1989–1992) ansvarade han för konkurrensfrågor och i den tredje Delors-kommissionen 1993–1995 för handelsfrågor. I den efterföljande Santer-kommissionen (1995–1999) ansvarade han för förbindelser med Nordamerika, Australien, Japan och Kina, OECD och WTO. Han tvingades avgå med resten av kommissionen sedan korruptionsanklagelser riktats mot flera kommissionsledamöter och framför allt Édith Cresson.
Brittan var vice styrelseordförande för den schweiziska banken UBS och direktör i styrelsen för Total S.A.:s internationella rådgivande kommitté.
Brittan var utbildad jurist (barrister) och blev 1978 medlem i Queen's Counsel.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Leon Brittan, 5 juni 2009.
Webbkällor
- Brittan på EU-kommissionens webbplats
Noter
- ^ [a b c d e] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Leon Brittan, Baron Brittan of Spennithorne, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Biografisch Portaal, Leon Brittan, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Sir Leon Brittan, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Ex-Home Secretary Leon Brittan dies (på engelska), BBC News Online, 22 januari 2015, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Obituary: Leon Brittan (på engelska), BBC News Online, 22 januari 2015, läs online, läst: 25 mars 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Leon Brittan, Conservative minister, 1939-2015 (på engelska), Financial Times, 22 januari 2015, läs online, läst: 26 mars 2020.[källa från Wikidata]
- ^ 0000000117751116.[källa från Wikidata]
- ^ Companies House, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Companies House, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
- ^ The London Gazette, 47505, 6 april 1978, s. 4164, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ [a b c] Julia Langdon, Lord Brittan of Spennithorne obituary (på engelska), Theguardian.com, 22 januari 2015, läs online, läst: 26 mars 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ The London Gazette, 51578, 30 december 1988, s. 1, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ The London Gazette, 51720, 2 maj 1989, s. 5227, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Former Home Secretary Lord Brittan dies aged 75
Företrädare: William Whitelaw | Storbritanniens inrikesminister 1983 - 1985 | Efterträdare: Douglas Hurd |
Företrädare: Peter Sutherland | EU:s konkurrenskommissionär 1989-1993 | Efterträdare: Karel Van Miert |
Företrädare: Frans Andriessen | EU:s handelskommissionär 1993-1999 | Efterträdare: Pascal Lamy |
Företrädare: Hans van den Broek | EU-kommissionär med ansvar för yttre förbindelser 1995-1999 | Efterträdare: Chris Patten |
Företrädare: Christophersen, Marín, Cockfield, Andriessen, Narjes och Natali | Vice ordförande i EU-kommissionen en av flera på denna post 1989-1999 | Efterträdare: Loyola de Palacio och Neil Kinnock |
Företrädare: Arthur Cockfield och Stanley Clinton Davis | EU-kommissionär från Storbritannien tillsammans med Bruce Millan/Neil Kinnock 1995-2004 | Efterträdare: Neil Kinnock och Chris Patten |
|