Stirlings formel

Stirlings formel är en approximation för stora fakulteter, upptäckt av Abraham de Moivre, men namngiven efter James Stirling. Används exempelvis inom statistisk mekanik där n är av ordningen ∝1023, men även för n ≥ 5 ger den acceptabel noggrannhet. Formeln kan skrivas

lim n n ! 2 π n ( n e ) n = 1 {\displaystyle \lim _{n\rightarrow \infty }{n! \over {\sqrt {2\pi n}}\;\left({\frac {n}{e}}\right)^{n}}=1}

vilket ofta uttrycks som

n ! 2 π n ( n e ) n {\displaystyle n!\sim {\sqrt {2\pi n}}\;\left({\frac {n}{e}}\right)^{n}}

(Se limes, kvadratrot, π, e.) För stora n så är högerledet en god approximation för n! och går mycket snabbare och enklare att beräkna. För exempelvis 30! ger approximationen värdet 2,6451 · 1032 medan det verkliga värdet är 2,6525 · 1032.

Formeln kan även uttryckas som

ln n ! = n ln n n + 1 2 ln n + 1 2 ln ( 2 π ) + O ( 1 n ) , {\displaystyle \ln n!=n\ln n-n+{\frac {1}{2}}\ln n+{\frac {1}{2}}\ln(2\pi )+O\left({\frac {1}{n}}\right),}

eller om n >> ln n,

ln n ! n ln n n . {\displaystyle \ln n!\approx n\ln n-n.}

Konsekvenser

Genom att använda Stirlings formel kan man visa att

n n n ! ( n 2 ) n 2 . {\displaystyle n^{n}\geq n!\geq \left({\frac {n}{2}}\right)^{\frac {n}{2}}.}

Konvergeringshastighet och feluppskattningar

Konvergenshastigheten av ovanstående gränsvärde uttrycks med formeln

n ! = 2 π n ( n e ) n ( 1 + Θ ( 1 n ) ) {\displaystyle n!={\sqrt {2\pi n}}\;\left({\frac {n}{e}}\right)^{n}\left(1+\Theta \left({\frac {1}{n}}\right)\right)}

där Θ(1/n) betecknar funktionen vart asymptotiska beteende för n→∞ och motsvarar konstant tid 1/n; se Big O notation.

Eller mer exakt:

n ! = 2 π n ( n e ) n e λ n {\displaystyle n!={\sqrt {2\pi n}}\;\left({\frac {n}{e}}\right)^{n}e^{\lambda _{n}}}

där

1 12 n + 1 < λ n < 1 12 n {\displaystyle {\frac {1}{12n+1}}<\lambda _{n}<{\frac {1}{12n}}}

Härledning

Formeln liksom dess feluppskattning kan härledas genom följande argument. Istället för att approximera n! kan den naturliga logaritmen ln(n!) = ln(1) + ln(2) + ... + ln(n) betraktas. Euler-Maclaurins formel uppskattar summor av dessa slag. Nästa steg är sedan att visa approximeringsformeln (i dess logaritmiska) form

ln n ! ( n + 1 2 ) ln n n + ln ( 2 π ) . {\displaystyle \ln n!\approx \left(n+{\frac {1}{2}}\right)\ln n-n+\ln \left({\sqrt {2\pi }}\right).}

(En mer informell härledning baseras på att byta ut summan med en integral: ln ( n ! ) = p = 1 n ln p 1 n ln p d p = n ln n n + 1 {\displaystyle \ln(n!)=\sum _{p=1}^{n}\ln p\rightarrow \int _{1}^{n}\ln p\,dp=n\ln n-n+1} .)

Historia

Formeln upptäcktes först av Abraham de Moivre på formen

n ! [ k o n s t a n t ] n n + 1 / 2 e n . {\displaystyle n!\sim [{\rm {konstant}}]\cdot n^{n+1/2}e^{-n}.}

Stirlings bidrag till approximationen bestod i att visa att konstanten är 2 π {\displaystyle {\sqrt {2\pi }}} .

Se även

  • Fakultet
  • Gammafunktionen

Referenser

  • http://www2.math.su.se/~torbjorn/Undervisn/Stirling.pdf

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Stirlings formel.
    Bilder & media