Svarthuvad fnittertrast
| Svarthuvad fnittertrast Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Fnittertrastar Leiothrichidae |
| Släkte | Garrulax |
| Art | Svarthättad fnittertrast G. milleti |
| Vetenskapligt namn | |
| § Garrulax milleti | |
| Auktor | Robinson & Kloss, 1919 |
| Synonymer | |
| Svarthättad fnittertrast | |
Svarthuvad fnittertrast[2] (Garrulax milleti) är en fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]
Utseende
Svarthuvad fnittertrast är en rätt stor (28–30 cm) fnittertrast i svart, grått och vitt. Den är glansigt svart på hjässa, ansikte, örontäckare och bröst. Bakom ögat syns en ljusblå fläck och bakom örontäckarna ett vitt område som övergår i en ljusgrå kant runt den svarta hjässan. Ovansidan är olivbrun, stjärten mörkare (gråare hos underarten sweeti). Den är även olivbrun på undergump, flanker och "lår". Näbben är svart.
Utbredning och systematik
Svarthuvad fnittertrast delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
- Garrulax milleti milleti – förekommer i bergsskogar i norra och södra Vietnam och södra Laos
- Garrulax milleti sweeti – förekommer i centrala högländerna i Vietnam (provinsen Kon Tum)
Levnadssätt
Svarthuvad fnittertrast är stannfågel i fuktskogar på mellan 800 och 1650 meters höjd. Den ses vanligen i grupper om tre till tio fåglar, ofta i artblandade flockar tillsammans med andra fnittertrastar. Fågeln födosöker mestadels på marken i tät undervegetation, men även högre upp på medelhög nivå i nedre delen av trädtaket. Arten häckar maj–juni.
Status och hot
Arten har ett relativt litet utbredningsområde och tros minska i antal, men anses inte vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar en F. Millet (fl. 1919), fransk skogsföreståndare i Langbianprovinsen och storviltsjägare.[4]
Referenser
Tryckta källor
- Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422
Noter
- ^ [a b] Birdlife International 2018 Garrulax milleti . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 december 2018.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar
Wikispecies har information om Garrulax milleti.Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Garrulax milleti.Bilder & media- Läten på xeno-canto.org
|
