Väte-elektrod

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Väte-elektroden är en elektrod som används som standardreferens för elektrodpotential.^[1] Den består av en metalltråd, som på galvanisk väg överdragits med ren platina,^[2] och är nedsänkt i ett kärl med en vätska som hos standardelektroden har vätejonaktiviteten = 1, det vill säga pH = 0. Tråden är omspolad av vätgas (hydrogen) som hos standardelektroden har trycket 100 kPa (=1 bar). Tidigare än år 1982 var standardtrycket 1 atm atmosfär (=101325 Pa).^[3] Vid denna elektrod sker halvreaktionen

H⁺(aq) + e⁻(aq) ${\displaystyle \rightarrow }$ ½H₂(g)

där jämviktskonstanten blir

${\displaystyle K={\dfrac {\{\mathrm {H} ^{+}\}\{\mathrm {e} ^{-}\}}{P_{\mathrm {H} _{\underset {2}{}}}}}=1}$

där

{H⁺} = vätejonsaktiviteten

{e⁻} = elektronaktiviteten

P_H2 = partialtrycket av vätgas (i bar eller atm)

I logaritmisk form blir K

log K = log {H⁺} + log {e⁻} −log P_H2 = 0

Då pH = −log {H⁺} och pE = −log {e⁻} kan uttrycket också skrivas

−pH − pE − log P_H2 = 0

Det vill säga

pE + pH + log P_H2 = 0

pE = −pH − log P_H2

När väte-elektroden används som standardreferens vid elektrodpotential är pE = 0.

• Elektrodpotential
• pE (mått)
• Redox